Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Psykopaten

 

den dagen doftade viken 

och det var lyckan den 

 

spretiga men djupa

det var den dagen då jag 

böjde mig ned i några minuter 

 

för att du väsnades så illa att det 

med tiden uppbyggda skakade till 

men bara för ett litet litet ögonblick 

 

viken den glittrade i kullerbyttor mellan 

vårens spröda och dina kanoner sprätte 

så jag i dagar döpte existensens ljus med 

ord som kapitalism, psykopati men mest 

av allt låg elakheten inbäddad runt den 

aura framtiden skulle göra allt för att försäkra 

sig mot 

 

stegen till bilen. Samtalen med godheten. 

Det djupa samtalet med rötterna. Det glittrande 

nya genom porer vener det nya livet friheten 

mitt hem mitt allvar min familj 

 

det sanna. Hennes skor som inte längre tippar framåt. 

Modet att uttrycka det då det bakom friheten döljer sig 

ett tåg av död. Hon älskade Kristina Lugn. Älskade. 

Skogen skyddade. Granbarren vars skott trängde ut varje 

delad känsla och det var skönt att slippa myggen, cheferna 

och det förbannade spelet. Skönt att slippa ett kontor. 

Döden vaktar tungan. Liv är liv. 




Fri vers av smultronbergen VIP
Läst 76 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-05-10 05:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP