Du gick genom grönskande
landskap
solöversvämmat
plötsligt
en dunge i obördig jord
oansenlig obemärkt i andras
ögon än dina
på den fattigaste marken
en förtvinad gammal björk
hopkrupen, vind
lövverket mest ett gråsnår
överväxt av sly
vuxit in i sin egen bakgrund
rötter uppe bland grenarna
beniga knotiga
länge desperata
efter närande safter
sandjorden tom

Du dikade utan synbarlig
ansträngning
till sjön nedanför slänten
vattnet forsade upp till
dungen
bäddade ner rötterna
under lager av svart jord
med vant handlag
plockade du rent
parasiter, svampar
borstade bort ohyra
rensade stam och gren
från sly och slam

Du satte dig ner på ängen
intill
betraktade vaksamt
så började det
långsamt först
varsamt
Björken sträcker uppåt
raknar
lövverket breder sig
stolt prunkande ut
Björken stiger uppåt
tar sin plats i förgrunden
med dungen som fond

Du lämnar trädet bakom dig
fortsätter genom grönskan
ser dig inte om – Don’t look
back

Björken är inte gammal nu
fortsätter frodas
fullföljer sin egen eviga
fotosyntes