Efter föreställningen tog Lillan och jag en genväg över gräskullarna där ensemblen hade sitt provisoriska kostym- och rekvisitaförråd. Här fanns inga skimrande saris, bara högar med kläder och rekvisita och klumpiga ungdomar klädda i gråa tält. Längst uppe på kullen stod akrobater på  styltor eller satt på varandras axlar. Lillan kände igen en av flickorna, sprang förtjust närmare och vinkade. 

Vi sov i ett pingisrum med en kille som var arrangör. På morgonen förklarade han att vi måste torka av hela bordet och täcka det med plastbrickor innan vi serverade te. Mormor och morfar skulle ju komma kl 10. Vi torkade, kokade te och dukade. Teet var upphällt och vi väntade men gästerna kom inte. Vi gick över kullen till vandrarhemmet för att hämta dem. Jag sög på en ylletråd för jag var hungrig. Jag frågade Lillan om mormor och morfar hade någon fika med sig, men hon svarade att de hade inte ens knäckebröd, hon hade kollat deras packning på hitresan. 

När vi kom in i deras sovrum förvandlades Lillan till Grabben. Farbror och faster låg i samma säng och försökte komma ihåg våra namn. Ingen verkade vilja stiga upp. Kanske hade de varit med på efterfesten dagen innan?

Lillan och jag gav oss tillbaka för att hälla ut det kalla teet och gå till ICA och köpa yoghurt.