Idag var det prisutdelning i mångkampen på den danska folkhögskolan. Alla vinnare skulle ha priser

- Det er vigtig for moralen, underströk lärarna.

Gabriella hade vunnit skyttet och vårt tjejgäng skulle fixa presenter. Först satt vi i lärarhuset och försökte dikta hyllningsverser. Jag kom inte på någonting. Sedan gick vi nedför trappan i den höga kullen och uppför nästa till matsalen, ner igen på andra sidan och uppför en kort trappa till vårt elevhem. Jag hittade inget kort att skriva på, bara begagnade papper. Omslagspappret var trasigt och pennorna försvunna. Jag vimsade runt och slarvade bort presenten hela tiden. Jag tiggde en cigg av en av de svenska killarna. Han påstod att jag pratade annorlunda när jag rökte.

- Glöm inte att så misstänksamhet mot de danska killarna i den andra gruppen, viskade en av de svenska tjejerna. De är ganska skumma.

- Nu må jeg faktisk opponere mig, sa en dansk pige. Det er ikke fordi at de er dansker som de er lidt åndsvage, simpelthen fordi de er drenge.

- Är du inte med i någon debattgrupp? undrade en av killarna.

- Nej, jag var sjuk när grupperna bildades.

- Tid at gå! Kaffe i madsalen!

Jag hann varken duscha, måla mig eller ens byta raggsockor, klämde in dem i tofflorna och klampade vidare med min lilla gåva i trasig påse och utan kort. Hann i sista stund sätta ifrån mig en tygpåse med grönsaker i hallen. Jag hann se en skymt av ett riktigt vackert omslagspapper i brunt och guld som låg i hörnet. Tyvärr var det försent att hämta det.