Plötsligt uppstår ett vakuum
Det är som om tid tog slut
Jag söker i oändligt rum
den första, den sista minut.

Någonstans i mitt vakuum
hör jag en ton som vibrerar.
En kvidande ton, som blir stum,
när bländvitt ljus den filtrerar.

Ljuset växer, öppnar min vy,
stegrar hjärtats vanda frekvens.
Jag lyfts mot en hägrande sky
intill ljusets yttersta gräns.

Nu ser jag mitt vakuums gräns,
nu framträder varje minut
i tidens förlopp, och med ens
har jag nått vad jag sökt till slut.