Klockan är 00.43 natten till fredag
och jag kan inte sova,
Har gått upp och värmt ett glas mjölk
och förbereder midsommaraftonens lunch
som skall avnjutas med vänner ute i naturen.

Väntar på att äggen skall koka klart
och tillbringar den stunden vid datorn.
Jag hör bubblandet från kastrullen
bakom mig där jag sitter och skriver.

Ser att någon skrivit en kommentar
och någon annan har applåderat ett alster,
det gör mig upprymd och glad,
det är grädden på moset när någon reagerar.

Jag läser många av era dikter och berättelser
varje dag, och frapperas av alla olika stilar
och skrivsätt, många skriver om kärlek,
andra om helveten, livsöden, naturen,

besvikelser, ja allt som hör deras liv till,
och jag känner glädje, fruktan, vemod, fasa
djup medkänsla, ilska och uppgivenhet,
och allt tillsammans ger ett djup i mitt liv.

Tack alla ni som varje dag berikar mitt liv
ger det innehåll och en ny inställning till livet
allt har en början och allt har ett slut,
men poesin lever för evigt!!!