Var våra lår krumbuktade, att närmas
i jubelvals och pinans piruetter
förgick vi till att blicka blygt och fjärmas
i dansgolvsrök, som röda siluetter.

Men möts vi, mot en munter mun av mango,
att samslå stålets klackar styvt mot taken
förbyts den för en farlig fallfandango
och nästannärheten står ny och naken.

Det är en riskidé att darrigt dansa
på delplatåer farligt helupphöjda
och obekvämt att framtidssamkvämschansa,
i intingheten står vi, likstelsnöjda.