Det känns som om tiden stannat,
tankars skepp står obemannat.
Ett hav som rullar mot en kust
som ingen ser, berövad lust.
Hav och sand gömmer slösad tid.

Skeppet rör sig på ändlöst hav,
vredgade vågor ställer krav.
Stäven klyver, av våg blir skum,
allt förblir i omätbart rum.
Havsdjupens mörker döljer tid.

Horisonten skingrar tankar
som på tidens dörrpost bankar.
Innanför finns aningars strand
där då och nu går hand i hand.
Hos sandens dyner vilar tid.