Tillbaka igen, gick helt
enkelt av stigen en sväng.
Något mörkret drog till sig
min blick, trötthetens trick
blev en för svår dignitär.
Gled bort ett par dagar, är
på stigen igen smutsig, stel
och ledbruten.

Vandringen fortsätter på
denna krokiga led, vill inte
tillbaka dit där vägen är
bred. Det är nu det händer.
Dessa stop på stigen får mig
att växa med tiden.

Vad jag lär mig på vägen i
mötets ögonblick. Respekten,
ödmjukhetens tankar mot
mig själv och andra. Livets
gåta är inte lätt, jag fortsätter
vandra på mitt eget sätt.