Skånetrafiken 

allas vår vän i nöden

testade bromsar

Medan dottern och jag väntade på bussen ringde jag maken.

- Hej, det gick inte bra med hyrbilarna. Jag får förklara mer när vi ses, men nu har vi bråttom. Föreställningen börjar om tre kvart och Linus och Linas föräldrar lämnar dom vid Folkets Hus om en halvtimme. Vi får ta din van i alla fall och hålla tummarna. Glöm inte packningen och instrumenten!

Först ut

sedan på

läste Minus och jag i vanlig ordning innan vi klev in genom mellandörren. Bussfärden gick fint. När vi kom fram till Folkets Hus rådde dock kaos i lokalen och det tog lång tid innan teaterföreställningen kom igång. Lina och Linus hann gå på två andra lovaktiviteter för barn på andra sidan gatan medan de väntade. Minus stannade solidariskt vid porten och kommunicerade med oss så att de inte skulle missa föreställningen. När den väl kom igång var den inte särskilt märkvärdig. En medelmåttig saga med halvtaskiga clownerier, tänkte jag lite elakt. Barnen applåderade dock artigt.

Efter föreställningen skulle det bli jamsession. Maken och jag hade lovat ställa upp eftersom vi var bekanta med ensemblen. Vi spelade några låtar och började sedan packa ihop våra grejor. Fiolstråken hittade jag som tur var, men mina röda skor var försvunna. Jag hittade massor av liknande sandaletter i hyllan, men inte de rätta. När jag äntligen fann mina egna var klockan mycket och vi skyndade mot makens rostiga van, som stod parkerad strax utanför lokalen. 

- Jag kunde inte få tag på någon modernare bil, men ni har ju åkt i den här många gånger förr? frågade jag försiktigt Linus och Lina.

De tyska barnen nickade. De tyckte det var spännande med en rostig bil, eftersom deras hårt arbetande föräldrar körde en glänsande Audi.