Det är inte lätt att se,
när det blev mer av ta och mindre av ge.
När du tillslut behövde be,
om beröring, uppbackning, uppvaktning.
Och du frågar dig; hur kunde det ske?

Bland hushållssysslor, jobb och logistik,
försvann det som kallas romantik.
Ta hand om alla andra,
men du glömde att värna varandra!
Kvinnans lott?
Att komma ihåg bland barn och bärkompott?

Tanken är fin,
som gammelmormors bröllopsporslin.
Men finns det på riktigt tvåsamhet,
som inte slutar i samkvävd ensamhet?

Jag bara undrar...