Det här ska bli en text om allt 

utom mig just så var tanken 

där tänkte tanken fel. Hon var 

trött på navelskåderi och fastnade 

i önskan. Beskrev allt utom det 

hon egentligen tänkte på. Det blev 

platt och märkligt. 

Det är som en paus. Just så tänkte hon. 

En paus från sorgen och som att komma hem. 
  
           När är foten över tröskeln 

foten minns när hälen sattes i tiljorna 

men steget så hisnande overkligt så 

efterlängtat att foten prövar sig fram 

genom att backa. Just så. 

Jag ser dig älska inatt med någon 

annan än mig- önskar det är stimulerande 

nog, även vackert och ger mening. 

jag ser dig tydligare nu. Just så. Det är 

en gåva på ett strå som kan växa upp till

himlen. 

               jag kan väl älska dig ändå 

               Lite prövande lagom sådär 

               som klokskap gör

               Du kan väl nicka nu- inte sant 

              sådär lite lagom nonchalant 

              just för det sociala spelet 

utanför har månen snortat kornen ifrån 

jorden ser allt för många stjärnor 

snurrar vänder sig runt jorden 

Grenarna pratar inte grekiska med 

jorden de talar rent på svenska 

cyklar genom molnen med en uppslagsbok 

för de ännu ofödda i sanden syns det spår 

av kärlek och där ligger resterna från 

leken som hon faktiskt undersöker noga 

allt mer vant och stilla 

ditt telefonnummer. Min plats på jorden. 

så fel var din tidpunkt men så väldigt rätt 

samtidigt. Så syns den knarrande dörren 

och bakom den kluckar vägarna ihop med 

skratten. 

           Du. Du. Du. 

min riddare i natten som med tungan 

för din slags frälsning genom kvinnan 

hon den andre. Hon. Hon. Hon