körde dem de satt med 

avstånd hökar vrålade avgasröret 

av på några ställen 

Det var lättare att tänka nu och 

om hon kunde tänka sig ett ligg

skulle bli sig själv igen. Hela vägen hem. 

Rulla sig längst in när gräsets dofter 

överröstade tristessen. Stoltheten bredde 

ut sig så att tjugoåringens blick fångades 

fick hennes  liv att förevigas och packas 

hon hade ramlat över språket som en Buddha 

med nykläckta vingar. Gud var sekulariserad 

och det gula rummet som en bild hon knappt såg  Han kysstes illa 

dansade för töntigt. Punkten stilla. Palme cyklade genom

molnen och hon visste redan att allt hon i grunden trodde 

på var över. Fanns stunder när hon förstod att han skulle 

klarat det hon inte klarat och att bara se det ske var 

skäl nog till det. Den förskräckliga brytningen att 

hela jävla dammen blev till bröllopsbyten. 

Hon var inte galen bara ledsen. Hon borde klöst 

det ur honom förklarat varför men den klibbiga 

sorgen sårade. Bröt honom, trots masken, hårt 

mot marken. Och hon hade skämts. Sin egen 

otillräcklighet på sitt eget vis. Svårt att namnge 

förklara. Svårt då hon inte själv kunde. 

det var förstås andra. Ord om kärlek och hon skämdes 

för att hon uttalat sig kring det med den unga 

naivitet hon själv var. Då. 

två balkonger. Två toaletter. Armen förde njutningsfullt 

isär balkongglaset och lutade sig som en regent 

över sitt folk. Sin värld. Växterna doftade och den stora 

svarta krukan rymde den där nyinsatta rosen lika hög som 

hon var ikväll. Hög av någon märkbar stillhet. Liv för liv. 
Växeln i hennes hand. Kvitt. 

det var förstås ingen riktig beskrivning och 

ingen analys som höll men det var som att 

hon satte ner penseln i mitten i en värld 

hon inte på allvar kunde teckna. Som om hon

lekte fram bilder som om hon önskade att de 

skulle trampa fel. Bägge två. Som om de en 

efter en behövde visa. Det finns en gräns för 

ditt våld mot oss. 

För hon ville älska men de kunde aldrig offra 

offra så att något sprack så hon blev mannen 

patriarkatets skitstövel. Våldtog tills de sprack. 

I syrenbersån finns ett hål i marken hade 

läst att syren kan flyttas. Och det är som att 

bilden av hur han tryckte upp mig mot en 

vägg aldrig kommer släppa. Hur han i raseri 

och vädjan kräver att få veta hur i helvete

nåt så storslaget vackert kan förgöras som

jag gör med oss hur han den andre faan ta 

me får släppas på nåt jävla vis ändå. 

Men inget av det skedde. Förstod det idag. 

Ingen syren kan flyttas utan att roten först ska 

vattnas. Men jag tror hon flyttar den ändå 

enbart för att bilden av en syren på balkongen, 

skymmer insyn. Bakom den är bilden min.