Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den plötsliga tystnaden

Hon skämtade en gång om att hon inte visste varför hon umgicks med mig. Sen skrattade hon sådär gott, precis som hon brukade göra förut. Släppte lös ljudet som fyllt mina tomrum sen barnsben. Fastän det var uppenbart för både henne och mig att hon menade det.

Hon sa att det måste vara för att jag skedar henne när vi ses. Att jag alltid finns nära intill. Hon sa inget om hur vi sjunger ut alla känslor några vinflaskor in, hur jag delat allt som definierat henne, eller hur jag ville finnas vid hennes sida precis jämt. Nu sen då. Kanske visste hon inte det. Kanske visste knappt jag det. Jag visste i alla fall inte vad jag skulle säga. Kände min tystlåtna närvaro svälla som gröt i munnen.

Jag tänkte på när hon hade gjort slut med sin pojkvän i tre månader när vi gick i ettan. Hur hon grät varje dag i skolan. Bröt ihop under algebran franskgrammatiken mr darcy. Jag ansträngde varenda nerv i kroppen för att få henne att skratta. Ville för en sekund låta henne glömma att livet kändes som om det skulle lämna henne. Eller kanske bara tysta smärtan i mig, när hon låg hopvikt på trasmattan i förortsköket och hyperventilerade. Oavsett. Jag kunde få henne att skratta då. Skratta så att hon grät och skratta så att hon inte grät. Nu kändes det omöjligt. Det sved att inse att jag hade blivit den tråkiga vännen. Den som man umgicks med av pliktskyldighet. Det sved än värre att jag inte sett det förrän nu.

Jag hade alltid varit övertygad om att min fysiska närvaro var det enda jag kunde erbjuda. Varje pojkvän kkrelation tinderdejt jag någonsin haft bekräftade det. Men jag hade inte fattat att det gällde henne med. Hur kunde det gälla de närmsta vännerna. Om de nu vore så mycket närmare än någon annan i världen. Om man arbetar för att hålla alla på armslängds avstånd borde man inte bli förvånad över att ingen längre går att nå. Hur mycket man än känner att man sträcker sig ut. Är det försent nu. Fingertopparna krampar i luften. Greppar bara tomheten som alltid funnits där. Och tomheten känns som den alltid gör. Bara mer när man känner efter.

Samma pojke som hon grät över då ska hon gifta sig med nu. På något sätt hade hon blivit vuxen utan mig.

Förut ringde hon nästan varje dag utan att jag egentligen sa någonting. Vi somnade i luren ibland. Vaggade av en ordlös trygghet. Oftast pratade hon om sitt jobb, och jag teg om mitt. Det var ändå inte lika intressant. Jag tänkte att jag inte längre hade något att säga som var intressant. För henne. Kanske för någon. Kunde inte riktigt minnas om jag någonsin haft det.

Och nu är vi här. Vänner gäster andra. Vad säger man. Websters dictionary defines. Att jag alltid har sett upp till dig. Jag har alltid sett upp till dig, ändå ersätts alla roliga anekdoter jag försöker komma på av minnesbilder där du gör narr av mig. Sätter mig på plats. Som om jag trodde att jag var bättre. Kände du så? För varje dag som jag lägger bakom mig bleknar minnena, och jag litar allt mindre på min egen förmåga att avgöra vad som är sant och vad som är en produkt av fantasi eller självförakt. Hur du tillrättavisade mitt uttal i svenskan. Stolt berättade att ditt provresultat var bättre än mitt. Jag som mest försökte skryta om att jag inte ens försökte. Som om det vore något att vara stolt över. Avsaknaden av entusiasm har följt mig men inte dig sen dess. Jag kan inte minnas den tiden utan att vilja blunda. Vem var jag mot dig. Vem tvingade jag dig att bli mot mig. Vem är jag nu. Bara blunda.
Förlåt. Det här skulle handla om dig. Om er. Jag ville säga grattis. Säger man grattis? Eller lycka till. Eller hej då, kanske.



När hon ringde sist pratade vi om barnnamn. Hon skämtade om att jag borde flytta ned och finnas där när det var dags. Självklart sa jag. Sen skrattade hon sådär som hon ändå fortfarande gör. Fastän båda visste att ingen av oss menade det.




Prosa av pleasant street VIP
Läst 83 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-07-18 00:21



Bookmark and Share


  Novelty VIP
Bra skrivet!

2020-09-23

  bibbi ahrnstedt VIP
Fin historia, sorgligt att det inte kunde bli hon, när du du vill det hela tiden
2020-07-18
  > Nästa text
< Föregående

pleasant street VIP