Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
På vårdboendet


Bakom plexiglaset

Bakom plexiplast
I Längtans fängelse

Himlen hänger så nära
Men du är långt borta lilla mor
Hur vi sitter
På varsin sida
Bakom ett plexiglas
Når inte fram med ord
Men jag ser dig lilla mor
Du ser inte mig
Nej
Förlorad in i en värld
Av vikarier i munskydd
Det är orättvist
Jag får inte krama dig
Du undrar lilla mor
’Vill du inte komma in till mig
Snälla kom in på mitt rum
Spela lite musik
Som du brukar
Lilla mamma kan inte förstå
Varför inte sitta nära
Det känns så sorgligt
Lilla mor.
Din sista tid på jorden
Och vi får inte umgås
Opålitlig är jag
Ifall jag klappar din hand
Min älskade lilla mamma
Ett plexiglas bort
En halvblind kvarleva
Ett oförstående blåa ögon
Tomma
Borta
Vad är det för fel
Du frågar inte längre
Efter dina barn





Fri vers av Sommarina VIP
Läst 84 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-08-06 13:01



Bookmark and Share


  Anya VIP
Sannerligen ett svårt dilemma detta. Sorglig text som känns.
2020-08-11

  Marita Ohlquist VIP
Berörande text som får mig att tänka på min mor som blev dement, jag var ofta hos henne, pratade och höll henne i handen men fick ingen kontakt.

2020-08-07

  Magdalena Eriksson VIP
sorgligt och äkta
när mor inte frågar efter sina barn
mycket hemskt sorgligt
korta andepustar skriver du som
bra
2020-08-06
  > Nästa text
< Föregående

Sommarina
Sommarina VIP