Bakom plexiplast
I Längtans fängelse

Himlen hänger så nära
Men du är långt borta lilla mor
Hur vi sitter
På varsin sida
Bakom ett plexiglas
Når inte fram med ord
Men jag ser dig lilla mor
Du ser inte mig
Nej
Förlorad in i en värld
Av vikarier i munskydd
Det är orättvist
Jag får inte krama dig
Du undrar lilla mor
’Vill du inte komma in till mig
Snälla kom in på mitt rum
Spela lite musik
Som du brukar
Lilla mamma kan inte förstå
Varför inte sitta nära
Det känns så sorgligt
Lilla mor.
Din sista tid på jorden
Och vi får inte umgås
Opålitlig är jag
Ifall jag klappar din hand
Min älskade lilla mamma
Ett plexiglas bort
En halvblind kvarleva
Ett oförstående blåa ögon
Tomma
Borta
Vad är det för fel
Du frågar inte längre
Efter dina barn