Skogen växer allvarsamt
Ute på skärgårds ön

Anar alltid blåstens styrka
Med berget under sig

Och de flödande vatten
massorna från ett svalkande
innanhav

Håller tidens tand ifrån
sig ännu ett tag

Under susande mossiga
grenar tittar hermelinen

Med pepparkaks pigga
ögon fram mellan murkna
stubbar


Den bryr sig inte om
hur den hamnade här

Bara den överlever

Långt bort blandar
sig mislurens tjut

med en kyrklockans
svaga klang


På något sätt känner
man sig hemma här

Trots att man befinner
sig på helt främmande
mark en liten stund

Innan färjan vänder
åter till en annan tid