Hovar slår mot mark och stenar
När den vita springarn skenar
På dess rygg far litet gli
Hänförd av dess stora prål
Fängslad av dess sångs magi
Färdas mellan träd och stenar
Barbacka på utsträckt rygg
Sväljer både knott och mygg
Genom skogen går ett vrål
När han ser galoppens mål
Kan dock inte ta sig fri
Pojken ges en dödens sup
När han sänks i mörkrets djup
Vidare går fålens gång
Invid porlet hörs dess sång