Du välter varje sten med bara händer
och svedjar ner vartenda vuxet träd.
Du förutsätter ej att lyckan vänder
då du i hetta hamrar på ditt städ.

En mangårdsbyggnad reser du i möda
för dina namnlösa ättlingars skull.
När dina barnbarn delar dryck och föda
är du sen länge nerbäddad i mull.

Vad tänkte du på denna vandring hårda
på vallfärd till ett nytt förlovat land?
Måhända kände du en plikt att vårda

det vackraste som formats av Guds hand.
Fastän du ej har haft mig i ditt sinne
är jag dock ålagd att hedra ditt minne.