Jag kan fortfarande känna den dova basen i hela kroppen
när vi sätter oss på nattbussen från Slussen
jag är så lycklig när jag känner den första regndroppen
vi staplar fram, är nära på att inte hinna
och mina pupiller vibrerar.

Uv-färg på min näthinna
när jag ser på dig så ser jag flera
när du ser på mig är din blick full av ömhet
jag vet att du vill ha mera.

Det här är inte kärlek
även fast man skulle kunna tro det
kemikalierna som verkar i våra synapser
reagerar ungefär likadant
och min panna är brännhet.

Ett sting av dåligt samvete
vi har umgåtts i flera timmar
ändå minns jag inte vad du heter
allt är en gyllene dimma.

Svedda flimmerhår, 17 år,
knäskålar markerade med skrapsår
allt jag inte kunde minnas minns jag som igår;
En kropp som är några vintrar äldre än min
hos någon som ville göra mig till sin
hur jag var uppsprättad i sömmarna
men du hade med dig lim.