kastades hit
när plåten bucklades
krockkudden utlöstes
allt blev frånvaro
ensamheten skrek rakt ut
så långt siktdjupet nådde
mina andningsrörelser
det enda rymden rymde
enträgna tystnaden
gjorde ruiner av nuet
tomhet blommade till kortslutning
tömda tankegångar

berörs av ett svävade "ja"
till något
i ingenmansland långt borta
aningen av en
urtida strålkastarkägla
retar min oro
mitt universum
till visshet