du som bär kärlek i hjärta och händer

du tar dej fram en pilgrim

med starkbenta steg och sjungande läppar

drar mej till minnes en sång du sjöng en gång

jag andades in den och nynnade länge

så att sången blev du och du min sång

ekade färdvägens lodräta branter

susade storskogens virrvarr av stigar

svävade inuti havsdyningsvinden

ännu idag

sången blir mod i min mage

fötterna gungar studs över stenmark

andningen fylls färgsätter luften och vindarna

med lösa tyglar vågar din kärlek sig fram

i hjärtat i händerna mina

vi bygger vindskydd för natten

lagar mat och äter tillsammans

vi söker sömnen

byar i grenverk  buskarna bågnar

stormen sliter tänjer mörkrets okända nattljud

genom oväsendet hörs svagt men bestämt

den porlande melodin en påminnelse