Jag sitter och väntar på inspiration,
behöver nog vara en annan person.
Den som här sitter får inga idéer
som sätter ord på förlupna penséer.

Jag lyfter blicken, ser molnen som seglar
drivna av vindar som något reglerar.
Vad är det för krafter som styr vindars väg,
blott ge mig en susning, förklaringen säg.

Så lämnar jag molnen, mot himlen blickar,
ljusblå oändlighet i rymd som tickar.
Mäter i tid våra nätter och dagar,
fåfängt att greppa, likt oskrivna lagar.

Nej, bäst är att jordelivet betrakta,
där finns ju fakta nära att beakta.
Dess nätter och dagar känns adekvata,
ständigt förmedlande, fyllda med data.

Här kan jag, vinddriven, drömmande, vandra
i nätter och dagar åtföljd av andra.
Fångas av intryck som kanske ska mig ge
vad jag saknar just nu, en fruktbar idé.