jag tror du tittar på mig nu. Du stöper 

om dig genom tidvallar och ringen 

trycker mot ditt skinn, 

inte mycket att göra och hur mycket 

blodet ännu anat valde du som du 

ditt du ditt verkliga du, den lilla pojken 

på piedestalen med berömmelsens märke 

i en iris du vet du önskar döda till och 

från. Men inte slet du ur dess bild jagade i mörker 

 en galning vilde det blev enbart fantasi 

och så vi då. Undantagets by. 

Dess fläkt genom märg genom det plötsliga begäret 

ja vänta in jag ska beskriva tydligt med en bild 

livet är nästintill bekvämt och vi har lutat oss tillbaka

och filmen som vi ser synes mycket intressant 

sedan där mitt i den känsla någon regissör skapat 

kring den där sekvensen när han tar oss uppåt 

vi lämnar soffan någon millimeter börjar minnas 

där lämnade jag dig. Det fryser till.