Vår dag den svalnar vid de sena snåren
Drick värmen friskt ur mina mjuka händer
Och tag dem sedan varsamt en i sänder
Nu, känn hur de har samma blod som våren

Till härskare är du med visshet boren
Med kronan du mig nu till heder länder
Som ned mitt huvud mot mitt hjärta bänder
Och tvingar mig att blicka ned mot låren

En ros du kastat i mitt vita sköte
Den kommer tids nog visserligen vissna
Och tappa sina färger, det är givet

Ja, detta är vårt öde du min söte
Men låt oss nu av lidelse få hissna
Ty medan känslan ännu är vid livet