Emma McRound hette Grip som ogift. Genom en serie invecklade händelser i hennes sociala förhållanden blev hon en McRound när hon slutligen ingått ett oväntat giftermål med sir Henry Rufus McRound, den snyggaste och möjligen också en av de klokaste i McRoundsläkten. Giftermålet hade fullbordat deras korta passionerade förhållande och betydligt förenklat formerna för deras privata umgänge och ömsesidiga njutning.


Emma var född i London för mycket länge sedan. Hennes mamma Ingrid var svensk och det var pappa Oscar Magnus Grip också. Han var statstjänsteman som gått den lite längre karriärvägen inom utrikesdepartementet. I brist på adlig titel och förankring i slutna manliga sällskap, lyckades han på meriter av duglighet och goda vitsord från den svenska marinen, när han avgick med graden av kommendör. Han, en gentleman av den gamla stammen, var avgjort anglofil. Bakom sig hade han nyttiga erfarenheter från det stora kriget, då han som neutral observatör för marinens räkning varit med om en del äventyr i samband med enstaka sjöslag och en och annan landstigning. Stämningen inom den svenska armen var vid den här tiden, så också långt senare, övervägande protysk, men inom marinen var intresset för de brittiska marina stridskrafterna parat med stor portion av entusiasm och beundran. Ändå var kommenderingen att som icke stridande neutral svensk sjöofficer segla under brittisk flagg inte helt okontroversiell ens i de egna leden, än mindre hos britterna. Han var där för att lära sig militär strategi, marint ledarskap, se ett och annat nyttigt avseende sjöstrid och ubåtsbekämpning, men framför allt knyta de nödvändiga kontakter som varje neutralt land, kungarike eller republik, så avgjort behöver. På den tiden var han ännu inte underrättelseofficer, men den senare tjänsten på utrikesdepartementet innebar med nödvändighet viss koppling till denna verksamhet. Så småningom blev han förflyttad till den svenska beskickningen i London och fick under en rad av år tjänstgöra under friherre Erik Palmstierna, greve Wrangels efterträdare. Det var Wrangel, själv sjöofficer, som kallade Grip till London och Palmstierna beslöt sig för att behålla honom som sin förtrogne. Friherre och socialdemokrat är en ovanlig kombination än idag men då på tjugotalet var det mycket anmärkningsvärt. Vänskapen mellan de två blev med åren grundmurad.

Så kunde Emma Grip komma till världen i stadsdelen Mayfair under andra hälften av tjugotalet. Ingrid hade förberett sig väl på nedkomsten. Hon hade under graviditeten tagit långa promenader, minskat på sherryn och varit mycket kärleksfull ända fram till sista veckan i oktober. Sedan blev det ett kort uppehåll fram till den stora dagen, helt på den erfarne läkarens inrådan. Intresset för astrologi och annat allsköns humbug var då utbrett bland damerna i societeten och Ingrid fick lära sig att det inte var helt ovanligt att två skorpionföräldrar kan få en skorpionflicka som sitt första barn.

Emma föddes i mitten av november, en dag då den långsamma solen bröt den lågt liggande dimman skonsamt och råkade upplysa rummet just när Emma öppnade sina ögon för att se sin mamma för första gången. Då föll solens starkaste strålar på Emmas näthinnor och hon blev med ens alldeles tyst. Det var ett magisk ögonblick i moderns kärleksfulla liv när också hennes näthinnor träffades av ljuset, som bara milt välkomnande ville hälsa den lilla flickan till världen. Och modern förstod att också det lilla barnet hade upplevt detta sköna genombrott när dotterns första osannolika leende kom och blev ett tecken på frid och fullbordan. Flickan mådde bra. Hon var underbar och nu fick hon fortsätta leva utanför moderns kropp helt av egen kraft men i samma trygghet som Ingrid gett henne fram till idag. Ingrid kände sig stark och lycklig och ropade på Oscar Magnus att komma in och hälsa på sin dotter.

Snart visste alla på beskickningen om att det hela hade gått väl och gratulationer anlände till huset från olika håll, både från kollegor och andra i den internationella diplomatkåren, men också från Stockholm och från den vidare släkten i Sverige.

Det blev sköna okomplicerade år av moderlig kärlek och av flickans växande tacksamhet gentemot sina föräldrar, familjens vänner och mot det stillsamma och alltid närvarande tjänstefolket som hon lärde sig lita på. Hennes nanny var en redan då något äldre dam vid namn Hudson, men hon kallades av Emma för miss Lucy och senare precious miss Lucy. Det var när Emma blivit äldre och hade fått en fransk guvernant att tampas med. Precious miss Lucy var kvar i familjen som ville behålla henne av många skäl, men huvudsakligen för att Emma hade bett om det. Miss Lucy var ensam kvar i sin familj och hade ingenstans att ta vägen. Fransyskan däremot kunde närsomhelst resa tillbaka till Paris eller stanna här om hon ville. Med sin ännu bevarade ungdomliga fräschör av något spännande annorlunda fortsatte denna franska fröken påverka Emma mot en upplevelse av det kontinentala i allt möjligt och omöjligt. Det var med denna, visserligen också stränga, men omåttligt romantiska mademoiselle Juliette som Emma lärde sig läsa de Tre musketörerna på originalspråket i oförkortad version och sedan flera andra franska äventyrsromaner, som ju också, nästan alltid var kärleksromaner.

Hur skulle fransmän kunna skriva utan att kärlek kom på tal och hur skulle en minderårig flicka kunna undgå att låta sig fängslas av detta romantikens dukade bord? Juliette älskade Dumas för hans uttömmande beskrivningar av intrigerna i det franska hovlivet på sextonhundratalet där allt guld glimmade äkta och diamanthalsband gavs bort av kärlek när kungar och drottningar var just det de skulle vara. De franska männen var då ännu mer modiga i kärleksaffärer än nu, om inte i krig, och de ville alltid offra sitt liv för sin älskade vackra. Må hon vara gift med en annan man, vad gör det, när nätterna igenom suckar av välbehag måste tystas i kuddar för att älskarens närvaro inte röjs för den snarkande maken? Maka, mor och älskarinna eller bara en frigjord kvinna som en och annan bedräglig lady de Winter, alltid beredd med dolken i ärmen för att kunna döda män och med gift döda kvinnor. Det blev i bokens format ett ofrivilligt men välkommet möte med en ondskans gestalt i skepnad av en vacker kvinnokropp, som gått sitt öde till mötes, när Emma i sin fantasi sett och förstått vad denna bedrägliga fru velat åstadkomma. Lady de Winter imponerade på Emma genom sin handlingskraft och sin oförtröttliga beslutsamhet att i det mesta bli männens jämlike. Att se henne använda kvinnans alla företräden i sin framfart och gå fram med ”all in” ända till slutet, blev för Emma en viktig ögonöppnare. Emma skulle förstås själv aldrig bli en patologisk skurk men att lära sig av skurkar deras starka sidor var ju inte helt omoraliskt. Det fick hon veta av mademoiselle Juliette i en av deras mer förtroliga stunder, de stunder som Emma tyckt allra mest om.

Nanny Lucy hade tidigt uppfostrat henne in i en nästan puritansk anda av ordning, reda och disciplin utan särskilt mycket skapande fantasi, men med mycket kärlek, så var det när Emma var riktigt liten. Där var det ordning och trygghet, eller snarare trygghet genom ordning och disciplin. Juliette däremot hade lärt henne att annat också var möjligt utan att det måste vara fel. Miss Lucy stod för det gamla pålitliga, imperiet och alla juveler i dess krona, men det franska var ju så annorlunda, så spännande. Det var som att ha en fjäder i hatten och vara mycket stolt över det. Det var möjligt och nästan nödvändigt att också vara stolt över alla sina ord och alla gester som närsomhelst kunde bli handlingar och kanske förändra världen i en revolution.

Så skulle det bli för Emma när hon växte upp och när hon lärde sig att be om det hon ville ha eller helt enkelt ta det med egen hand om världen vägrade att ge henne det hon bett om, men bara om det blev absolut nödvändigt.

Det började kanske när hon sex år gammal ville göra det som barn inte gör mot sina föräldrars vilja. En kväll kom pappa hem från jobbet och berättade för Ingrid att Louis Armstrong spelade på London Palladium med sina Harlem hot five, något Oscar absolut måste få se och framför allt höra. Ville Ingrid vara snäll och följa med, frågade han försynt, väl medveten om att hans hustru inte tyckte om det som lät främmande och nytt. Han hade länge velat få henne intresserad av blues och framför allt av jazzmusiken och detta kunde just vara det rätta tillfället. Det skulle bli så mycket lättare att kunna börja köpa skivor och spela dem här hemma på grammofonen om Ingrid inte satte sig emot. Han hade väntat så länge på att också hon tog jazzen till sitt hjärta. Han såg nu forskande på Ingrid och Ingrid återgäldade med leende tillbaka:
Men min käre, älskade Oscar Magnus, inte vill du väl tvinga mig till att plågas av det där oljudet, det vill du väl verkligen inte, eller hur?

Hon fortsatte att le mot hans besvikna ansikte, såg hans plötsligt förändrade hållning, men låtsades vara omedveten om att han verkligen hade hoppats på annat. Hur kunde hon vara så okänslig, skulle en utomstående kunna fråga henne, men det fanns ingen där i rummet än lilla Emma som hade hört allt och genast sett sin chans att få ha pappa för sig själv några timmar.

Pappa, jag vill höra på det där oljudet, jag kommer med, skrek hon till lite väl högt av ren upphetsning och satte sedan snabbt handen för munnen och försökte se oskyldig ut, när mamman gav henne en sträng blick som tillrättavisning.

Pappa, jag vill komma med och lyssna, sa hon senare betydligt tystare och satte ihop handflatorna som en sorts vädjan om att bli tagen på allvar.

Pappa skakade på huvudet och sa att det var på kvällen, sent på kvällen när små sexåriga flickor ligger i sängen och sover sedan några timmar... nej det gick inte för sig. Hon fick vackert vänta tills hon växte upp, sa han och fattade genast att han pratade strunt. Han såg det i Emmas vakna ögon och måste stanna upp. Han harklade sig och la till: Jag vet att det tar många år och att Louis kommer att bli gammal då, men så är det nu att små flickor kommer inte in på teatrar och klubbar och barer mitt i natten, det är omöjligt, det går helt enkelt inte, de skulle aldrig släppa in dig, även om din mamma gav sin tillåtelse, eller hur, mamma?, sa han och vände sig till Ingrid, som för att markera att allt detta egentligen var fullständigt onödigt. Hade hon bara på ett enkelt sätt, för engångs skull, sagt ja och följt med honom, hade hela denna fåniga incident aldrig blivit av.

Ingrid tyckte att hela frågan saknade både rim och reson, för henne var det nonsens, varken hon eller flickan skulle gå på något sådant mitt i natten, den saken var klar. Men kanske just för att den var så klar och just för att det var omöjligt, log hon vänligt mot Oscar Magnus och mot Emma och sa med största vänlighet: Det har jag ingenting emot, vill ni höra oljudet så gå och lyssna på det så snart ni kan, vem vet hur länge det får pågå... Så tog hon upp kvällstidningen och vände på bladet och såg mycket upptagen ut. Hon hade inte mer att säga.

Oscar Magnus såg på henne en mycket kort stund, men tyckte ändå att den hade varat en oanständig evighet. Så länge och så eftertänksamt ska ju ingen äkta man behöva se på sin hustru inför sitt barn, tänkte han nästan för att urskulda sig inför barnet, som nog var lika förvirrat som han själv. Han lyckades bevara fattningen under en halvminut som det tog honom att bestämma sig att inte låta sig provoceras. Till slut log han mot sin dotter och lovade undersöka saken närmare. Bäst att ställa Ingrid inför ett fullbordat faktum om det överhuvudtaget blev av och inte dividera med hustru och barn om saken, tänkte han. Kanske fanns det en lösning även på detta. Denna kväll bestämde han sig för att skydda sin dotter mot moderns brist på fantasi.

Ibland undrade han över Ingrids kärlek till sina närmaste och hennes engagemang i frågor som inte hade med enbart henne att göra. Han undrade desto mer när liknande händelser upprepade gånger tvingade honom att behärska sig, när han gång på gång måste hantera sin förvåning över de känslor som plötsligt dykt upp inom honom till synes utan anledning. Det var så onödiga känslor, men befogade, och allt oftare ofrivilligt negativa som svar på hennes ointresse. Skulle Emma växa upp i denna oberördhet och bli lika sval som sin mor? Med mannens bevarade värdighet ville han ändå vara stark i sin inlevelse just inför Emma för att inte ge henne anledning att följa sin mammas exempel. Ändå visste han att flickor behöver kvinnliga förebilder utöver äldre damer av fröken Hudsons kaliber.

För att bevara och än mer förstärka Emmas livliga oskuld beslöt han sig för att hitta en lämplig guvernant vars temperament och vitalitet skulle säkra Emmas känslomässiga utveckling. Efter en tids efterforskningar i både London och Paris hittade han så småningom mademoiselle Juliette via en bekant i Quartier Latin. Hon brukade ofta sitta och skriva vid en kopp espresso på La Coupole, där vännen hade råkat lägga märke till henne. Att göra henne bekantskap visade sig tillräckligt svårt för att inte säga omöjligt på vanligt vis, till vännens förtret; det hade att göra med hennes stränga katolska uppfostran bland dominikansystrarna på rue de Vaugirard. Där hade hon gått i skolan och där hade hon arbetat på sin lediga tid, som tack för mat och husrum. Systrarna var hennes familj och när det var dags att ge sig av, kunde de ge henne de bästa rekommendationer som en blivande guvernant kunde få.

Oscar Magnus hade alltså till slut, efter ett kort granskande samtal med Juliette, hittat en pålitlig flicka som trots allt det katolska inte var någon dumbom. Emmas socialistiska uppfostran skulle mot bakgrund av dominikansk andlighet och katolsk solidaritet med de svaga och utstötta förbereda henne för ett aktivt liv i civilsamhället, det var hans plan.

Ingrid ställde sig inte i vägen för den tillfälliga anställningen som Oscar Magnus med tiden såg till att utvidga till fast tjänst med omkostnader i samband med resor och övriga nöjen ersatta.

Juliette Olivier var en mycket livlig men också fullt pålitlig ung dam vars tjänster inom kort inte kunde undvaras. Med tanke på hennes ungdom, och redan i starten av hennes anställning, höga bildningsnivå, förstod Oscar Magnus att han hittat en kvinna med utvecklingspotential. Han gjorde tidigt klart för Juliette att han var villig att bekosta Juliettes egna distansstudier i valfritt ämne om Juliette gick med på att undervisa dottern på alla de sätt Juliette fann lämpligt och nödvändigt. Detta förtroende kom att innebära en särdeles stimulerande uppväxttid för Emma och för resten av familjen.

Emma och Oscar Magnus kom iväg till London Palladium till slut efter en del ytterligare förvecklingar men därom får Emma själv berätta för oss när det faller sig lämpligt. Att hon sedan den kvällen inte kunnat glömma Louis och hans blodiga läppar kom att betyda mycket för hennes förståelse av vad god musik och vad yppersta kvalitet i konst betyder och vad den kostar i form av möda, plåga och ansträngning. Denne svarte, svettige, blödande man med de kloka ögonen, som såg henne där i halvmörkret bland de vuxna och belevade betrakta honom intensivt och nicka ivrigt som om hon hade förstått vad han faktiskt berättade för den helvita publiken, fick honom att spela extra mjukt och sjunga så bedövande vackert just för henne, för att hon skulle förstå att hon var ett undantag. Och då för första gången någonsin förstod hon bandet till det gamla, som om hon varit uråldrig och svart som han, när hon betraktade sina bländvita händer och de kändes overkliga, men ändå på något oförklarligt sätt måste hon skämmas över denna vithet, en tillfällig reva i hennes sanning. Och liten som en minsta docka i detta sällskap av finklädda vuxna, förvirrad men ändå fylld av en obegriplig längtan ut ur sin kropp, hörde hon toner av en rytm som i framtiden skulle föra henne in i kroppens innersta hemligheter och fylla dem med välbehag.