Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Glipan

 

 

 

Han far genom Allen iväg och sorgen färgar 

kinderna med vätska. Sorgen hulkar. Inte 

över han som for just. Över han den andre. 

övergivne. En vecka innan hade Lovisa dragit 

täcket från sovrummet till vardagsrummet. 

mitt i natten för en närhet kärlek så förtätat

nära. Kunde inte tänka inte vara. 

Var du imbecill frågade sig Lovisa allt oftare 

vad är det som du inte kan begripa av det 

hela att allt som kom så nära även väckte 

allt det svåra? 

Då lutar mannen i sig tillbaka. Uttalar ord 

om att man måste vara egoistisk. Tillräckligt. 

uttalar sig sedan om egen otillräcklighet

efter att Lovisa ännu en gång detta inte klarat. 

 

Lovisa hade ömma vackra ord kring han den 

andre. Hon hade honom lurat. Svikit. Inte 

enbart genom lämnat. Genom hela historien 

som hon hade med den andre. Han hade aldrig 

varit tillräcklig aldrig såsom tillräcklighet ska 

stavas. 


Och där lutar du dig tillbaka. Tror att tid enbart ska

gå till Lovisa vågar se din tillräcklighet enbart ? 

Lovisa stackars lilla trasiga barn som ingen verklig 

man har. Lovisa Lovisa du trogne stackars sate du

brustet fångade du blinde. 

 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 26 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2020-10-10 16:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP