Om universum är oändligt stort så lämnar det inget utrymme för icke-existens.

Eller är det ofrånkomligt oändligt för allt som existerar inom detta universum och samtidigt begränsat ur ett utanifrån-perspektiv?

Tillåter denna hypotetiska oändlighet att det existerar något utöver som kan inneha ett annat perspektiv?

Kan oändligheten vara definierbar i en högre dimension där något större än oändligheten tillåts existera?

Eller är oändligt och obefintligt samma kvantitet från olika håll?

Övergår oändliga ting till obefintliga med ett skalsteg och vice versa i revers.

Och om universum är ändligt, tillåter det att ingenting existerar bortom det eller existerar istället oändligt många universum?

Icke-existens bör inte vara tillåtet inom existensens ramar, och tvärtom bör inte existensen tillåtas inom icke-existensens ramar.

De två måste vara icke-kompatibla på så sätt att de inte kan gälla i den andras närvaro.

Dock kan tänkas att de är motsatta sidor av ett oändligt stort membran.

Utifrån detta alltid varandras motsats men endast inverterade och utan vetskap om den andres närvaro.

I detta fall är även icke-existensen oändlig i händelse av att existensen är detsamma.

Oändlighet blir obefintligt inverterat.

Det må så vara att icke-existensen är en icke-fråga och att jag kunde lägga oändligt mycket mer energi på något vettigare