Ibland vill jag bara skrika och spräcka bubblan runtomkring mig,
jag vill se om jag kan andas och leva därutanför, i det okända,
där allt blir till en enda stor okänd värld jag inte vet något om.
Jag har varit instängd i min bubbla i nästan hela mitt liv utan att
veta om att jag befunnit mig där, men bubblan har skyddat mig
nej inte skyddat mig, utan hindrat mig från att leva livet fullt ut,
hindrat mig från att förverkliga mina drömmar och mig själv.

Jag har haft så mycket jag känt att jag skulle velat ha gjort,
så mycket känslor, starka påtryckande känslor i färger och toner.
Jag har älskat att måla, att spela instrument, sjunga och skriva
musiktexter samt dikter så länge jag kommer ihåg, vilket jag också
gjort, men aldrig kunnat göra fullt ut, jag har aldrig riktigt förstått
varför, eller vad som stoppat mig från mitt självförverkligande,
men idag sitter jag med facit i handen, jag vet svaret och lösningen.