Varför vill man alltid ha det där man aldrig får?
Varför?
Ligger det i människans natur,
eller är det något vi skapar själva?
Varför vill man alltid lite till,
varför ser man inte sina gränser,
är det så för att vi ska känna att vi lever?

Varför vill man inte se de fakta som dyker upp?
varför lyssnar man inte på välmenta råd,
ligger det också i människans natur att göra så?
Eller har vi byggt upp något slags vägg för att slippa,
slippa ta tag i det som är lockande eller omöjligt att nå,
eller är det kanske helt enkelt så att det omöjliga,
det förbjudna, det svåra är det som ger livet krydda?