Famlande händer rispar mot tidens glatta yta
Ljuset av ditt eget eko
Spriders sig i långa korridorer
Träffar väggar, stenstoder utan namn
Tusen ögon blickar tomt
Över dina horisonter
Fånga den eviga cirkeln i din hand
Sträck ut den och nå
glömskan