När du slår upp dina ögon
når solljuset mig
oavsett väderlek
och låter mig födas

under natten
var jag som död
levde blott i drömmar
men du
pruttar
gäspar
luktar
knuffas
öppnar munnen
talar
säger mitt namn och frågar
om jag är vaken

luften omkring oss
vi tillsammans andats fram
i mörkret
tar en självklar plats
i vilka vi är
i ljuset

för mig räcker det ända fram
att du finns

du är allt jag vill ha
med ditt vackra namn i hågen
kan jag gå vilse närsomhelst
och bara se tiden an

inget har någon riktig betydelse
utom du

universum har sina begränsningar
vid sidan av dig.