ett steg framåt jag

finner balansen

en tankepust far förbi från vindars vrår

befinner mig på Offerberget höjden

vid en urtidskapad isbergsdal

tar i från tårna när jag ropar:

Min fråga ställer jag till dig, Gud,

meningen med livet är mitt bryderi!

molnen i mulen takt fortsätter som förut

tystnaden täcker den avsevärda half-pipe

som ligger framför mig, höger om och vänster om

luften grumlar ljudlöshet, inte uns till svar

med frusen vädjan ser jag mig omkring

sinnenas seismologiska apparater 

ger inga utslag

allt är väntetid och dunst av modlöshet

mitt i mitt tvivel kommer svaret

svaret på ett språk jag inte behärskar

svaret på ett språk som talar bilder

blott för ett ögonblick och i ett avgrundsvrål

utsikten förändras naturen blir respons

när evigheten drar förbi