... att hur mycket vi än
ger av och bjuder på oss själva
så är det för en del
inte någonsin tillräckligt ...
... vilket får oss att ge
ännu lite mer
ihopp om att få se
dem nöjda mot oss le ...
Men besvikelsen är stor
och med tiden
blir den
så mycket större
än vi någonsin
från början kunnat tro ...
... Intills en dag
vi känner och ser
att vi istället för
till dessa arma
stackare ge än mer
vi till varandra
borde söka oss
för att bryta oss loss
från de mönster
som tillåter
en del
som behöver få
och som bara tar
mer och mer och mer
men som sällan
eller aldrig
av sig själva
vare sig bjuder på
eller ger
tillbaka till oss
Vi behöver varandra
så innerligt väl
Men för att vi
ska kunna ens se
och därmed också
få en chans till
att möta varandra
behöver vi
samla kraft nog
för att till dessa
konceptuella existenser
som bara ber om
och ständigt kräver mer
helt och fullt
bjuda dem farväl
Ty vi är så innerligt
mycket mer värda än så
och vi behöver bli befriade
från alla de så kallade vänner
som ej ens är intresserade
av vare sig våra behov
eller av hur vi känner
för att vi ska kunna
möta andra som
liksom oss själva
fungerar som så
att de njuter av
själva njutningen
de förmår
bjuda på till någon annan
så som vi själva
jämväl vår egen
njutning upplever och får
Men för att kunna
få
tid
rum
och möjlighet därtill
måste vi be
alla dem som inte
själva någonting ger
utan blott tar allt mer
... att lämna vårt livsrum
och någon annanstans gå ...
Om du känner
dåligt samvete
och får skuldkänslor
när du klargör var du står
och får känslan av
att ha gjort någonting
alldeles fel
mot den som du ber att sin väg gå
när du hör och ser att den
med anklagande
och skuldbeläggande
blick och tonfall sen går ...
... bör du betänka
den insikt du bär inom dig
Insikten om att
det den får dig att känna
när du ber den lämna dig
i sig
är en otvetydig bekräftelse
på det du läser i detta flöde
av förmedlad vädjan
om att även jag liksom du behöver
... som kommer från djupet inom mig ...
__________________________
Publicerad här tidigare i juli 2012