Han skriver om sin fru om och 

om igen. Gör han inte det skriver 

han om de korkade, naiva och om 

de som aldrig tittat bakom skynket.

Hon skriver om solnedgångar om

hur årstider förgyller ,lamslår om

hoppets färd genom färgade åkesfält. 

men jag då. Skon ritar cirklar i grusets gång. 
vad skriver jag om ? 

tystnaden. Den som träffar oss när ömhet lägger 

sina nät över skogens insjöar. Det kanske inte enbart 

är din tystnad. Det är som om du gifte dig med luft 

men övade på kärlek genom minnets gångar, många 

möten med dig själv på allvar. Det blir så väldigt tyst då. 

Den tystnad som lägger sig likt bomull. Andas.