når nätta jämna hjärtslag
längst in i vårt krypin
där stranden finnns,

till oerhörda oceanen

vågors bergochdalbana
sköljer över sanden
böljegången bromsas upp
gurglar vänder ut igen

fjärdens pulsar följer efter
i tempo andantino

luften moltyst dystergrå
nyfikenheten uppdagar
sångstrimmor ur traststrupar
dropppmålade trädkroppar
synliga endast som skelett
i ständig vaksamhet