Han hade vikt ihop regeringen i 

en portfölj och flygplatsen ekade 

tom. Några blad från Ivos rapport 

låg och skvalpade bland könsdofter 

blandade med rop på hjälp. 

Alla Sveriges regioners toppolitiker 

hade samlats under luciahelgen 

och alla var nu smittade med covid -19,

trots att de nogsamt följt rekommendationerna.

Hon hade fått uppdraget från en ännu inte erkänd

rörelse och det hade tagit en viss tid att ta reda på

hur man enklast smittar ner en sal så att droppsmitta 

inte skulle utgöra den största faran.  Måltavlan var

i synnerhet Stockholm. Den rörliga ersättningens sned

knullade företrädare vars blåa blod skulle smittas i

sådan utsträckning att lungorna var ett minne blott.
Sängarna på IVA redan upptagna.  

Portföljens innanmäte var nu så kontaminerad 

att regeringsmedlemmarna inte ens förmådde 

rapa fram sina vanliga försvarstal och den närapå 

skrattretande förmågan att blåljuga inför det 

självklara. 

Förstatligas? Förmänskligas. I det allt mer trånga 

utrymmet som sedermera leder till att all luft 

tar slut hände så det märkbart förunderliga 

sanningen spred sig genom den allt mer syrerika 

luften och de alla sågs inrätta sig såsom de 

gjort i livets mest trygga ögonblick. Det Sverige 

de en gång på allvar känt för uppenbarades 

till den grad att de upptäckte att de nog trots allt 

hade en själ och etik något som man erfar och 

inte enbart talar om. 

Flyget landade och platsen som de nyväckta 

regeringsfötterna landade i var nog trots allt 

något mycket mycket obekant. Om ingen varit 

rädd för att verka verklighetsfrämmande hade 

de alla misstänkt att det var himlen. Paradiset. 
guds hus.