För femtio år sen,
blev mor igångsatt.

En söndag den våren,
kom jag ut en natt.

En flicka på sjutton,
hade just blivit mor.

Min far, han var nitton.
Det var tuffa villkor!

Hela den sommaren
skrek jag i ett!

Att stå ut med koliken,
var nog inte lätt!

Men jag växte upp trots
att stämman var gäll.

Skrev sånger jag sjöng
till gitarren var kväll.

Jag var ganska trotsig
och tog alltid plats,

Höjde rösten var gång
jag ifrågasatts.

I tonåren blev jag
en riktig rebell!

Fortsatte att ljuda
i hög decibel!

Skrev massa dikter
om orättvisa.

Krig och konflikter
sjöngs i varje visa.

Arton år gammal,
blev jag själv en mor.

Livet det blir sällan,
så som man tror.

Jag födde en jänta,
på kvällen i maj.

Månader turbulenta,
rebellen blev skraj!

För flickan hon skrek
av sin svåra kolik.

Det var ingen lek,
nej jag hade panik!

Det är trettiotvå år sen,
men känns som igår.

Det är knappt jag förstår
men, jag fäller en tår.

Min mor är redan borta.
Hon vilar nu i jord.

Våra liv är alltför korta,
för att ångra våra ord.

Men flickan jag födde,
hon finns ännu här!

Rebellen som glödde,
en lycklig mor Är!