så smakar solen mig igen
när jag återigen är ensam
pratar stillsamt medans solen
begraver sig själv i mina ögonlock

Solar begravs även de
och i ensamheten begraver jag
miljontalssolar om dagen
men hon lever upp solar

När jag möte henne
levde solarna upp igen
och mitt ögonlock
gick inte att öppna

för varje blick jag ger
är en förhopning om
en gemensamframtid

varje blinkning ser jag
hennes ansikte framför mig
Och på något sätt har
jag hoppet igen