De smyger ofta på mig,
tankarna som är tabu.
Om att jag levt färdigt
och vill bli som Du.

Jag tänker ofta på dig,
precis som jag gör nu.
Ett avslut som är värdigt
när lusten gått itu.

En stjärna uti rymden,
En viskning av en vind,
Ett brus av havets vågor
En tår på någons kind.

Helt undanskymd men
faktiskt inte blind...
Ett svar på livets frågor,
av saknaden påmind.

En tanke mitt i natten...
hos någon som mig känt.
En längtan att försonas
med allting som har hänt.

Ett stänk av livets vatten,
En doft av evig blom...
En känsla full av lättnad
och befrielse från dom.

Är redan mätt på livet,
längtar efter änglars kör.
Jag är inte deprimerad,
så inget dumt jag gör.

Tar ingenting för givet,
allt är jag tacksam för.
Trots tankarna inom mig,
ska jag leva tills jag dör.