Roten till Sofielund växte alltså på Skabersjö slott, vars mark en gång sträckte sig ända hit till grannskapet. Visst vore det spännande att se Skabersjö i verkligheten. Slottet ligger bara drygt 11 kilometer från min bostad, och ägorna är tillgängliga för allmänheten året runt. Men att sitta på Pågatåget iklädd munskydd och med snöblandat regn piskande mot rutan känns trots allt inte särskilt lockande. Det får bli en resa på nätet - och i fantasin.

Jag börjar på Wikipedia: 

Västra Skrävlinge socken i Skåne ingick i Oxie härad, uppgick 1911 i Malmö stad, och området är sedan 1971 en del av Malmö kommun, från 2016 inom Västra Skrävlinge, Möllevångs och Sofielunds distrikt.

Socknens areal var 10,27 kvadratkilometer.År 1929 fanns här 5 799 invånare. 

Socknen är slättbygd, som numera till största delen är tätbebyggd. 

Boplatser från sten-, brons- och järnåldern är funna. Från bronsåldern finns tre gravhögar.

Så är det dags för fantasiresan. Jag tar lift österut genom Västra Skrävlinge med en mindre sångsvan på väg mot Finland, där arten brukar mellanlanda under vintern på väg mot häckningsplatserna i norra Ryssland. Jag beundrar det skånska lapptäcket ovanifrån, och tänker förstås på Nils Holgersson, som en gång började sin underbara resa på gåsryggen här i Skåne. Gåsen står nu staty utanför Skurup, ytterligare ett par mil österut på Söderslätt. Svanen är troligen stabilare att rida på än den hala gåsen, och något större. Jag är ju ingen pyssling som Nils, bara en vanlig liten kvinna. Flocken av svanar är stor, och de sjunger: 

rädda mig ropar svanarna som flyger över slätten i tusental

rädda mig viskar gräset som darrar av längtan efter snö

önskar vilan under ett skimrande täcke

Några rådjur betar under kraftledningen

domherrarna sitter i syrenbusken

det gör de faktiskt

talgoxarna äter vid fågelbordet

det gör de faktiskt

Vi flyger över den gamla järnvägen mot Ystad, numera Lönngatan. Svanen trumpetar på sitt karakteristiskt skällande sätt när vi passerar något viktigt landmärke: Jägersro, Kungshögarna, Oxie kyrka, Laxtrappan i Sege Å. 

När jag landar på Skabersjö, mellan Oxie och Svedala, slås jag först av hur stort slottet är. Brett, högt, vitt och mäktigt. Svanen dricker ur fontänen på borggården, och trumpetar att källan härstammar från 1000-talet. Flera av byggnaderna, liksom de vattengravar som omger slottet, är medeltida. Huvudbyggnaden renoverades under 1700-talet av landshövding Tage Thott.

Svanen lyfter från fontänen, trumpetar till farväl och forsätter sin resa mot nordost. Jag får väl hitta något annat färdmedel för hemresan, men först vill jag se mig om en stund.

Då händer något riktigt märkligt. Runt fontänen, där svanen nyss drack, framträder sakta en femuddig stjärna i stenläggningen. Ett pentagram. Vissa av stenarna ändrar färg, och bokstäver börjar framträda vid stjärnans spetsar.

*** *** ***

Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stra_Skr%C3%A4vlinge_socken

skabersjogods.se