Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


En text om att bära det stora svarta hålet efter det samiska arvet.


Ett brev från en rotlös nomad

Hon tog med sig sin tyngd och sin skam
När hon lämnade norraste Norrland
Jag tänker på det ibland
Hur de klippte alla band
Hur en nomad aldrig får ha ett land
Att hon lämnade allt
Satte sin historia i brand och bytte namn
Långt söder ut
Långt bort från hennes barndomsmarker
Tog hon hans hand
Tillsammans knöt de helt nya band

Jag minns aldrig att hon berättade någonting alls
Om älven och fjällen
Om myggor som bet dem i kvällen
Om hennes hemliga ställen
Jag vet att det finns löften som är brutna
Hon har aldrig berättat om sitt förflutna
Om tiden före resan söder
Att vi tillhör en släkt som blöder
Vilka är våra systrar och bröder?

Vårt namn är bara vårt
Jag visste aldrig vart det kom ifrån
Jag ville bära hennes arv
Hennes dotter och barn tog tillbaka hennes namn
Vi ville hålla vår fana högt men
Hon berättade aldrig vems flagga vi skulle veva
Hon ville bara glömma
Och leva

"Det är inget bra namn
Det vill jag att du ska veta"
Det var hennes enda svar
Det blev upp till oss att söka o leta

Det tog tio år från då
Innan jag började förstå
Lägga ihop två och två
Många bäckar små

Jag har levt som en rotlös nomad
Jag har flytt från land till land
Från stad till stad
Det är arvet hon gav
Hon är borta nu
Men hennes otalda historia lever kvar
I hennes DNA
I barnen som hon bar

Sverige, Sverige älskade fosterland
Du har inget frikort
Att komma undan med allt som du gjort
Alla släkter du splittrat och förgjort
Att du förvandlat vår hemort
Till gruvmark och semesterort
Du har tagit vår tradition och kultur
Våra djur, utövat diktatur
Påtvingat samhällsstruktur
Du har stolt skrivit din signatur
På papper om rasbiologi
Gällande det folk som var vi
Du utsåg dig till geni
Du ville härska det folk som var fri
Anklaga oss för häxeri och fylleri
Du förvandlade ett fredligt paradis till en stor industri
Sverige du är personifieringen av hyckleri
Du stal vår historia och
Klädde dig i en falsk gloria

Ja, jag har sett hennes barndomshem nu
Med älven som strömmar intill
En sagoidyll på marker mitt namn vandrade över
Innan vägarna skulle klyva myrer och fjällar itu

Sverige, Sverige sen tog du
Vår gamla, vår fria, vår fjällhöga nord
Du tystade oss du tog det sköna
Vi tvingades att lämna dig, vårt land och vår hjord
Vår sol, vår himmel, våra ängder gröna

Du skrämde och jagade på oss som djur
Vi mättes och vägdes och ställdes ut i bur
Vi grävdes upp ur gravar för att berika svensk kultur
En liten, liten krydda i svensk litteratur

Jag har bara skärvor att pussla ihop
Av det som en gång var
Av just min släkts språk
Jojk och kolt finns inga minnen kvar
Jag vill inte bära skam
Var är min kraft
Mitt folk och min fana att bära?
Jag har 5 bokstäver
Mitt namn och
Min mormor att ära




Fri vers (Fri form) av Estelle VIP
Läst 215 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-12-28 13:35



Bookmark and Share


  minblekakind VIP
Helt fantastiskt skrivet. Och vilket budskap. Borde göras i spoken word någonstans där folk får höra. Oerhört starkt!

Och jag tycker mig ana referenser till Kent? Gillar!
2021-02-14

  Stisse
En text som går in i hjärtat. Det är viktigt att påminna om hur Sverige har förtryckt och utarmat en kultur.
2020-12-30

    ej medlem längre
Nationen Sverige borde känna stolthet över att ha ett levande urfolk!
2020-12-28
  > Nästa text
< Föregående

Estelle
Estelle VIP