Även om det regnar stjärnor
spelar det ingen roll
för dom har aldrig gjort oss något
och vi har aldrig gjort de något.
Även fast allt jag gör blir fel
spelar det ingen roll
för jag har dig som reparatör
som fyller hålen med perfektion.

Vi kommer väl aldrig bli några hjältar
inget speciellt över huvud taget.
Och vi kommer väl aldrig rädda varandra,
och inte heller kommer vi väl vara särskilt bra.
Men åtminstone kommer vi alltid
vara speciella för varandra.
Vi kommer alltid synas tillsammans
även fast du kanske inte står bredvid.

Jag är inte rädd för att göra fel
eller för att gå vilse när jag är i din närvaro
Bara för att jag inte alltid kan vara nära
och höra ditt hjärta ticka
så kan jag i alla fall känna varje hjärtslag
(tick tack tick tack, räknar ner)
och jag kan känna att du är nära
hur långt borta du än är.

Jag kan känna ditt hjärta ticka
ticka ner
som en bomb
inställd
på 32 dagar.
Jag kan känna ditt hjärta ticka
när allt går fel
och en tillrättavisning behövs.

När bomben bryter ut
om 32 dagar
då kan vi slå sönder hela stan om du vill.
Då kan vi slå sönder vad som helst.
Vi kan slå sönder allt som leder oss på fel väg.
Då behöver vi aldrig skrika för att bli hörda.
Vi som aldrig vill skrika, och håller det inom oss.
Vi behöver ingen varningssignal som säger när vi går för nära faran, för den finns inte.
Om 32 dagar.