Mellan grusskott och träflisorna från det där stora fina trädet dom envisades med att såga ner även fast alla protesterade
Då var jag kastet med liten boll
och ibland var jag dragkampsrepet

Förtvivlat försökte jag förstå vad ni ville med mig och det där kompishalsbandet som skulle varit mitt men gavs till ett isberg
Isberget, plan C som var allra bäst
åtminstone för en stund

Stunden som ville stanna i lite mer än ett år innan den ville traska vidare till världens vassaste tunga
som jag hatade lite mer än plan C
Den som sprack, isen. Som sprack.

Och det där tredje kastet, slitet, hon hade ett namn fast det är för fint och hjärteskärande för att nämnas
för hon är ändå hemlig
lite anonym ibland

Hon var något som slingrade iväg, precis som hennes vänlighet även fast jag minns alla hennes presenter
Fast det var nog föräldrarna,
egentligen var det nog dom