Eftersom hans situation var pressad, försökte han frammana vackra drömmar. Han behövde fly. Uppleva någon form av lisa. Och till sin förvåning lyckades han: han drömde upprepat och vackert om smultron hela natten.

Det var befriande att se dessa läckra bär växa på en vacker plats. Smultronblommor. De treflikiga, dekorativa bladen. Och dessa bär! Att plocka dem. Fylla munnen med underskön smultronarom. Bli lite plockröd om fingrarna. Trä bär på strå.

Komma till hustrun hemma, närmast andfådd: ”Har du sett, Annika, vad jag har hittat mitt i denna gråvinter. Smultron! Vill du smaka!”
Och hans hustru smakar. I mun drar hon bär från strå. Hon njuter. ”Mmm! Det är väl ändå förunderligt med drömmar!” säger hon.