jag stiger in i rummet
du ligger i sängen
sänggrindarna uppdragna
fast
hjälplös och skör
jag ler och ställer mig i givakt
du skrattar och leendet stannar kvar på dina läppar
du minns din militärtjänstgöring
berättar om tiden som maskinist
inom flygvapnet
pratar om den ”flygande tunnan”
gemenskapen och fostrandet
jag ser en ung och stolt version av dig
stark och lång
”Du måste ha varit väldigt stilig” säger jag
du ler igen
en kort stund sveps vi tillsammans tillbaka i tiden
jag lägger samtidigt om dina sår
rengör
smörjer sårkanterna
applicerar silverförband
bandagerar och tar på strumpan
att bli gammal och sjuk är en annan sorts kamp
du är min soldat och jag är din sjukvårdare
till ditt slut