Hurudana hävdes mig
håglöst oansvar
till ångerfullt allvar?
Liv som utan ålder
men ändå aldrig dör?
Hädanefter grumlade
hjärtslag av grunnande
och grusad tid

Våren kom mig senare,
men vintern är arla
skvallrande i vitnande drag
Bitter växtsaft smakar
i vinklingen
av tidens bäring
och åldern som slog andra,
men tanken slog aldrig mig

Hurudana slog vind om
från slösande av liv
till slöseri efter liv?
Märklöst ögonblick
från ungdom till ålderdom?
Hädanefter all tid
hopplöst bortslösad
i jakt på mer liv

Svarslös står mig
Edda och Norna
Men mogen frukt
må falla
och famla bort den
närande nära
känslan av minnen
till avlägsen dimma

Man förblöder
och blöder sig vit
Blodet är blotat
och blodet var liv
Hädan bära
efter detta
Efter detta
bära hädan