Dag
Jag lägger mig med huvudet mot fotändan av sängen. Det är lättare att drömma då, att minnas drömmarna antar jag, och glömda drömmar upprör mig på ett outforskat plan.
Natt
Samtidigt är det lite äckligt med mina gamla fötter i håret. Skavfötters i all ära men om jag minns det här när jag vaknar får det räcka nu. Minns.
Dag
Tankarna flyter trögt som honung över ögonen. Jag behöver socker. Jag behöver något varmt i mig. Först sockar. Jo.
Dagdröm
Jag är en trasa. Jag dricker all vätska som kondenserat mot fönsterrutan under natten. Det hjälper inte.
Natt
Vaknar ur drömmen med tår i munnen. Jag förstår inte vad som händer. Det mest logiska är att det bara är väldigt mjuka tänder.
Dag
Vaknar igen, nu med ‘Must be the reason why I'm king of my castle’ ekande mellan öronen. Jag minns att öronen gömmer formen av en Fibonacci-spiral. Det mesta på huvudet egentligen. En oroväckande tankebild av da Vincis ’vitruvianske man’ håller ögonlocken stängda. Sockar. Socker. Kaffe. ’Dark as night, sweet as sin’, skrev Gaiman. Jag önskar att jag kunde ha sockar i kaffet. Nej, socker var det. Det var något jag skulle minnas. Jag minns.
Dagdröm
Kranen stod störande nog på. Jag berättade för dig att Carey Lander dött. Jag borstade mitt kött. Vitt, rosa, rött.
Dagdröm
Du strök med handen genom mitt hår som om du letade efter något.
Dröm
Jag såg hur fästingen växte i din armhåla. När den släppte ur sömsmån smackade du lite i sömnen.
Dag
Måste måsta. Måste måsta. Måste måsta. Måste måsta. Måste måsta. Jo.
Dagdröm
En återkommande. Jag lappar alla min kläder tills de liknar lapptäcken. Varje ruta gjord av det klaraste av minnen. Men utan tangens. Bortom räckhåll.
Dröm
Jag fortsätter arbetet under natten. Varje stygn naglar fast en känsla av att något kryper i mig
Dröm
Inälvorna rör sig i mörkret. Leverfläckarna flyter runt på ytan. Jag är en stor Rubiks kub konstruerad av tärningar.
Dröm
Apan dansar genom drömmens regi. Saxofonen trumpetar. Vem vet inte jag. Vem vet inte jag. Vem vet inte jag. Vem vet inte jag. Cymbal.
Dag
Klarvaken. Den enda kylan jag känner, fortfarande idag, är när jag vaknar utan täcke och letar efter blod.
Dag
Det var nog ett stort misstag. Svårigheten är inte att se mönstren. Svårigheten är att glömma dem. När de sköljer över en i vågor. Jag måste ställa mig bredbent, stadigt. Visa tänderna.
Dagdröm
Jag försöker äta ett rött äpple. När jag slutligen ger upp är det genomskinligt vitt. Resterna flisar sig på bordet.
Dagdröm
Dammsuger. Med rikedom skulle jag köpa sådana där spafiskar som äter död hud.
Dag
Jag har glömt. Varför ville jag minnas alla drömmar? I drömmarna begås alla mina misstag. Det tittas bakåt i flykten. Det kikas runt vassa hörn. Ramlas nerför ändlösa stup. Armar lossnar på gympasalens trapets. Det gås barfota bland ormbunkar. All denna aktivitet är förstås berömvärd.
Dröm
Jag råkade köpa pirayor.
Natt
Åja. Jag ser nog vad du gör. Jag ser nog vad du gör. Minns.
Dag
Vaknar med en lam arm. Väntar på att blodet ska rinna till. Nu. JO. Mod. Jo. Det är alldeles för tyst. Jag har saknat musiken. Bring on the dancing horses.
Dagdröm
Jag är en av Joni Mitchells cigaretter. Skuggorna fladdrar för mig. Min blick bränner alla dammråttor. Leverfläckarna krymper till glömska. Jag ska sy ett lapptäcke tjockt som snön som lagt sig idag, varmt som ugnsbakade äpplen, brett nog för det långa, mörka dygnet och mjukt, mjukt som oljig hud.
Kvällsdikt
Sch ljuset Sch
Sch vinden Sch
Sch kudden Sch
Scho