Sjuksköterskorna älskar varandra säger dom i förbifarten. Dom pratar crossmoppe med en mörbultad 'patt' och hans mamma eller tjej några gardiner bort. Han fick fel hockeylag på gipset till slut tror jag. Kvinnan bakom min gardin är inte här första gången lyckas jag utröna. Bröstcancer verkar det som. Och mannen på britsen bredvid henne är svårstucken men inte snarstucken. Undrar vad han tycker om ordvitsar? Ledighet! För en sköterska! Byebye! Gamla människor rullas förbi och går bort. Några av sköterskorna ser också lite äldre ut. Jag undrar om dom varje dag ser sin framtid i 'patt'.
Läkarn anländer och säger att de ska ta dra upp min testikel den vägen som den en gång vandrade ner. Det känns som att han pratar mitt språk. Röntgen såg bra ut förresten. Han skulle bli förvånad om inte allt går bra till slut. Han drar för gardinen och på sig handskar och passar på att rita på ljumsken och känna lite på mina testiklar medan jag fortfarande har två. Min sista? Jag "håller undan penis" snabbt som jag lärt mig och tackar min goda lampa i taket att jag inte är femton för då kunde vad som helst ha hänt när jag håller undan penis och försöker slappna av och tittar på alla intressanta lampor ja visst är dom intressanta och tak med grå och vita takplattor finns det och fönster finns det bakom mi.. Mhmhmm mm jadå, jag skulle bli förvånad om inte allt blir bra till slut.
Jag får långtidsverkande smärtstillande. Försöker läsa om mysteriet med ålar och inte kolla så mycket på dropppppåsen. Hela avdelningen verkar sova lunch nu och jag är fastnålad till ett timglas med flytande sand. Jag stannar upp i läsandet flera gånger och undrar om ålarna verkligen är så svåra att förstå sig på som dom utger sig för att vara.
Ingen av de tidigare patienterna är kvar när narkossköterskan hämtar mig på rullsängen. Nu kör vi! säger jag. Hon håller med. Har du blivit sövd tidigare? Nej. Är du nervös? Inte längre. Vad var du nervös för? Inte ha kontroll tror jag men så är det väl när man lägger sig varje kväll. Du ser inte ut att väga så mycket som det står! Jag blev också förvånad. Har du några lösa tänder? Nej. Och inget tuggummi? Nej. Kan du gapa och sträcka ut tungan? AAAAAAH!Vi anländer till den svagt upplysta operationssalen och jag får lägga mig på en smal bänk under en stor, rund lampa. En undersköterska presenterar sig och börjar klä mig med mätinstrument och nålar som nån jävla Pettsongran. Fler sköterskor anländer från alla håll. Ni kan ta mina glasögon säger jag (men ni kan aldrig ta min friiheet). Allt blir suddigt. En säger nu kommer du att få andas in syre genom den här masken. Ta djupa andetag. Går det bra? Det är svårt med masken tycker jag. En säger nu kommer vi att ge dig ett medel så att du somnar. De upprepar: ta tre djupa andetag. Jag har blicken i den runda, suddiga lampan. Ta tre djupa andetag. Ta tre. djupa. andetag. Ta tre djupa andetag. Försöker kisa och notera märket på lampan. Minns att det stod Samsung på datortomografin. Ska det bli min sista tanke? Hallå? Tänk på nåt smart! Ålar? Ta tre djupa andetag. Någon tar min vänstra hand och börjar snabbt stryka den ända upp över handleden och underarmen. Tack. Osså ta tre djupa andetag. Ta tre djupa andetag. Ta tre djupa andetag. Ta tre djupa andetag. djupa