... är alldeles för bra
för att kunna vara sann

Så tyvärr
är och förblir du intet
annat än
en av mången annan skröna

som den som söker
månde finna 
på betesängderna de gröna ... 

Och ju mer perfekt
du är för mig
och jag för dig
desto mer imperfekt
vår framtid är med varann

Ty det vet väl ändå
alla och envar
att verkligheten
ej bjuder på någon
som är så
söt och rar
jämväl och tillika
utsökt läcker
och alldeles
fullständigt
skön och underbar
som du är för mig

Den mig jag så
uppenbart naivt
trott om att ha
varit ämnad
för någon som är
alldeles så där 
totalt och komplett
rätt på alla sätt
som dig

Den dig
jag inom 
känt 
varit den som 
är ämnad för mig
 
Men vi är alldeles
för perfekt
ämnade för varann

vilket i sig gör
vår eventuella
om än innerligt speciella
relation till en 
alldeles självklart
uppenbar skröna i sig

Något som tyvärr
innebär 
att vi nog bör
söka oss 
till några andra
än till varandra

Om vi nu ska 
tro på 
och så ock
följa rådande konventioner

Bara det att jag har
skapat egna traditioner
för sådana här 
underbart perfekta
om än sällsynta
situationer

Traditioner
vilka ej
innefattar 
några som helst
rådande konventioner
såvida de inte vidgår
förstärker och bejakar
allt det vi känner
blott bara för varandra
och inga andra 

Och det borde väl
medföra
en tillräcklig defekt
för att vi
om än på vårt alldeles
egna unika sätt och vis
likväl bör kunna
accepteras och räknas
till det som kan anses
så som konventionellt perfekt ... 

_____________________________
Inte så lite sorgligt men likväl tyvärr 
allt för ofta sant  att allt för många
som egentligen är verkligen ämnade
för varandra, vänder och vrider på allt
som känns bra ... Till den grad
att de lyckas vederlägga det som känns
så där alldeles för bra hos varandra ...
Så det jag vill säga som slutord
är att vi borde bli bättre på
att ta till vara på och utveckla känslan
istället för att söka finna fel
och svagheter i det vi känner 
för den vi älskar och vill leva med!