Jag blir förälskad när du dansar i gryningen och är störd i rörelserna. Du är ingenstans, men hjärtat känns överallt. Det är märkligt att aldrig kunna sova innan berättelsen om oss avdramatiserats. Jag ber om ursäkt och går på café med dig.

Du dricker örtte, lägger fotografier på hög bredvid servetten och svartvita spådomar bygger teaterns ridå. Vi ska gör någonting annat innan andetagen fryser till is och kyssen dräper oss nedanför himlen. Det kanske är lite dimmigt då vi möts.

Jag och du flyr genom staden långt framför gatlyktornas verklighet, hundra meter tidigare än när vi låg bredvid varandra och älskade. Vi är andras krediter, men vi kommer stå på scenen, då du nedstörtar som älvan utan filosofi.

_____